Glössa

Oj. Nu tänkte jag mig en riktig rivstart. Ett första inlägg fyllt med tyckande, och det om min egen yrkeskår. Kanske är jag ute på hal is. Möjligen skjuter jag mig själv i foten, kackar i eget bo osv, men jag måste bara få ondgöra mig över den flod av odugliga så kallade journalister som plötsligt ploppat upp.

Vi har väl alltid varit belönade med många mer eller mindre misslyckade journalister. Ta bara Patrik Ekwall, Harald Treutiger, Stina Dabrowski som exempel. Halvdana journalister med allt för stora egon.  Men det jag tänkte oja mig lite över nu är de fantastiskt usla webjournalister som förpestar vårt internet. Snart  sagt varje större och mindre tidning med självaktning skall ha sin egen nyhetsweb. Inte alltför sällan obefintligt uppdaterade (gäller framför allt Expressen OCH Aftonbladets lokala sidor), men framför allt med en helt horribel svenska i artikel efter artikel.

Viljan att vara snabb med nyheten har tydligen fått redaktionscheferna att ge avkall på allt vad språklig begåvning eller journalistisk värdighet heter. Särskrivningar, felstavningar, syftningsfel osv.  Jag fattar inte! Jag är själv ingen språkbegåvning av rang, men det usla språk som i stort sett ALLA webtidningar uppvisar är tragiskt. Inte nog med att de oftast fylls av skvaller och annan oviktigt skit. Det går knappt att läsa den sk "skiten" på grund av dyslektiska kvällstidningswannabees som knapprar tecken som om de hade betalt för nedslag per minut.

Fram för mer genomarbetade artiklar även på nätet, men framför allt rättstavat material. Det är konstigt att det kan bli så här när det utexamineras omkring 500 "journalister" per år i Sverige till en arbetsmarknad som är övermättad. Ska det då inte gå att slussa in pärlor istället för svin. (Nu var jag elak, förlåt!)

Det som är så fascinerande är de artiklar där huvudpersonen som intervjuas byter namn 3-4 gånger på 1000 tecken och växlar i allt från för- och efternamn till yrke och hemort.

Webtidningarna publicerar ALLT, utan tanke på om det de skriver om är sant eller ej.  Som journalist skall du spegla samhället. Du skall ta in material, skriva om det och presentera det för en större publik.

Vad händer om de stora rikstäckande medierna i allt större utsträckning gör avkall på sanningskravet och bara skriver för att sälja lösnummer eller locka tillfälliga besökare? Jag tror att allmänheten tappar tilltron till medierna. Medier som jag i min ungdomliga enfald trodde stod på de svagas sida, medier som speglade ett orättvist samhälle och som gjorde sitt bästa för att göra världen bättre, beskriva orättvisor och granska makthavare.

Som ett exempel på tidningen Expressens höga journalistiska ambitionsnivå bifogar jag några rubriker.

Kim Anderzon krossad av höbal - Stämde inte. Kim Anderzon blev absolut inte krossad, däremot rädd.

Naken-Jonas i astmadrama - Jonas i "Riket" fick en astmaattack. Wow!

Kannibalen Peter vill äta upp Victoria Beckham - "Jag tror hon smakar bra" - Underbar journalistik! Folkbildning när den är som bäst!

Michael Jackson livlös efter överdos - Stämde inte. Inga andra medier rapporterade om saken. Visade sig dagen efter att han mådde bra och hade arbetat under hela veckan.

Persbrandt akut intagen på avgiftningsklinik - Stämde inte heller. Hallå!? Källkritik?

Riket-Tommy klippte ceasar i örat - Värdelöst vetande

Bröstattack mot Jennifer Aniston - Fick hon stryck av någons enorma bröst? Näe. Några smygtagna bikinibilder

Ta en funderare! Var det någon av dessa "nyheter" vi kunde klarat oss utan? Förmodligen. Positivt i nyss nämda rubriker är att de alla var rättstavade.

Sen att jag är en ex-journalist utan arbete behöver väl varken nämnas eller betyda något??

Jag är inte bitter!