Åh vilken underbar vecka..
Då var man hemma i Svedala igen efter en helt fantastisk vecka på den franska rivieran.
Sol och mellan 28-32 grader i en hel vecka känns väldigt lyxigt så här i sommarens slutskede. Vi flög till Nice förra lördagen och det var verkligen spänning i luften. Alice som fyller två år i november skulle åka på sin första riktiga utlandsresa. Uppladdningen med packning, tidig frukost på Arlanda och allmän beskådning av flygplatsens alla väntande flygplan bidrog till att både ögonen och förväntningarna var större än någon gång tidigare.
Flygresan i sig levde kanske inte riktigt upp till Alice förväntningar. Nyhetens behag lade sig tämligen omgående och i kombination med värme, trötthet och alldeles för trånga säten tilltog i stället otålighet och en del gråt.
Väl nere i Nice väntade sen nästan två timmars köande vid Europcars kontor för att få hämta ut den redan förbokade bilen. Ingen fara egentligen då vi ändå hade en hel veckas skön semester framför oss, men man kunde ju ändå hoppas på att organisationen varit bättre. Värmen ute på parkeringen bidrog också till viss frustration, men så småningom fick vi ut vår bil och kunde åka mot det hyrda huset i Cagnes Sur Mer (9 km söder om Nice).
Här ligger Lasse och solar, medan Emelie, Alice och Lisbeth njuter av värmen på altanen
Huset som ägs av Akademikerförbundet SSR ligger vackert inne på ett privat, larmat och grindförsett bostadsområde cirka 50 meter över havet och 4-5 km från centrala Cagnes Sur Mer och havet. Huset, ett tvåvåningshus med två radhuslägenheter i varje överträffade verkligen våra förväntningar. Rent och fräscht, en stor lummig gräsmatta på baksidan, en härlig altan och bara 30 meter till en för områdets boende privat pool.
Emelie njuter i solsängen på baksidan av vår härliga tomt
Solande och badande uppe vid huset, varvades med havsbad nere vid centrala stan och kustremsan. Franska rivieran är verkligen fantastisk. Flygresan är bara drygt två timmar, där finns ett klimat värdigt länder som Turkiet, god mat, god dryck och ett trevligt bemötande. På minuskontot hamnar väl prisbilden och trafikrytmen. Det är DYRT att frottera sig med jetsetarna på rivieran, och det är LIVSFARLIGT att köra bil då allt som oftast tuffast kör gäller. Tutor, fulfingrar och annat är vardagsmat när man rör sig på vägarna. Parkerar gör man där man har lust och svänger gör man utan att blinka. Så det vill till att man är försiktig om man inte vill krascha hyrbilen eller spendera semestern på sjukhus.
Håller man sig dock på motorvägarna så är trafikrytmen lite bättre, och undviker man krogar och restauranger i centrala Nice, Cannes och Monte Carlo så kan man leva ungefär som i Sverige. Det som är lite tråkigt när man ska handla mat och dylikt i Frankrike så får man nöja sig med det som landet har att erbjuda. De importerar i stort sett ingenting. Så finns det ingen bra frukt för årstiden så är utbudet i affären detsamma. Valmöjlgiheten som vi ges i våra svenska butiker känns rätt snart som en konsumtionslyx utöver det vanliga.
Vi var en kortis till Nice, där Emelies pappa lyckades beställa in en Biff Tartar (råbiff) när vi på grund av stress och dåligt lokalsinne hamnade på ett schyffe till lunchrestaurang. Råbiffen var onekligen rå i ordets rätta bemärkelse och efter nån dag med krånglande mage så var tartar-biffen bara kvar som ett kul minne.
Vi åkte mot slutet av veckan till Cannes. En stad lik de övriga, med gamla fina hus utmed strandpromenaden och en kustremsa och central strandremsa som inbjöd till bad och allmän avkoppling. Kul att som "lantis" få komma till Cannes och se all den lyx och det överflöd som de omåttligt rika turisterna förgyller staden med. Kolla bara in båten här nedan. En bra sommar i Stockholm kan man få se en sån här båt. Här i Cannes var det kanske 50-60 likvärdiga båtar samtidigt. Herregud.!!
Rätt coolt med en båt som är 50-60 meter lång, har tre våningar och besättning på 10 personer. Obs! Missa inte helikoptern på övre akterdäck. Kan ju alltid vara bra om man vill åka iväg och spontanshoppa lite.
Vi var ju så klart även tvugna att bada lite när vi ändå hamnade på stranden
Sol och mellan 28-32 grader i en hel vecka känns väldigt lyxigt så här i sommarens slutskede. Vi flög till Nice förra lördagen och det var verkligen spänning i luften. Alice som fyller två år i november skulle åka på sin första riktiga utlandsresa. Uppladdningen med packning, tidig frukost på Arlanda och allmän beskådning av flygplatsens alla väntande flygplan bidrog till att både ögonen och förväntningarna var större än någon gång tidigare.
Flygresan i sig levde kanske inte riktigt upp till Alice förväntningar. Nyhetens behag lade sig tämligen omgående och i kombination med värme, trötthet och alldeles för trånga säten tilltog i stället otålighet och en del gråt.
Väl nere i Nice väntade sen nästan två timmars köande vid Europcars kontor för att få hämta ut den redan förbokade bilen. Ingen fara egentligen då vi ändå hade en hel veckas skön semester framför oss, men man kunde ju ändå hoppas på att organisationen varit bättre. Värmen ute på parkeringen bidrog också till viss frustration, men så småningom fick vi ut vår bil och kunde åka mot det hyrda huset i Cagnes Sur Mer (9 km söder om Nice).
Här ligger Lasse och solar, medan Emelie, Alice och Lisbeth njuter av värmen på altanen
Huset som ägs av Akademikerförbundet SSR ligger vackert inne på ett privat, larmat och grindförsett bostadsområde cirka 50 meter över havet och 4-5 km från centrala Cagnes Sur Mer och havet. Huset, ett tvåvåningshus med två radhuslägenheter i varje överträffade verkligen våra förväntningar. Rent och fräscht, en stor lummig gräsmatta på baksidan, en härlig altan och bara 30 meter till en för områdets boende privat pool.
Emelie njuter i solsängen på baksidan av vår härliga tomt
Solande och badande uppe vid huset, varvades med havsbad nere vid centrala stan och kustremsan. Franska rivieran är verkligen fantastisk. Flygresan är bara drygt två timmar, där finns ett klimat värdigt länder som Turkiet, god mat, god dryck och ett trevligt bemötande. På minuskontot hamnar väl prisbilden och trafikrytmen. Det är DYRT att frottera sig med jetsetarna på rivieran, och det är LIVSFARLIGT att köra bil då allt som oftast tuffast kör gäller. Tutor, fulfingrar och annat är vardagsmat när man rör sig på vägarna. Parkerar gör man där man har lust och svänger gör man utan att blinka. Så det vill till att man är försiktig om man inte vill krascha hyrbilen eller spendera semestern på sjukhus.
Håller man sig dock på motorvägarna så är trafikrytmen lite bättre, och undviker man krogar och restauranger i centrala Nice, Cannes och Monte Carlo så kan man leva ungefär som i Sverige. Det som är lite tråkigt när man ska handla mat och dylikt i Frankrike så får man nöja sig med det som landet har att erbjuda. De importerar i stort sett ingenting. Så finns det ingen bra frukt för årstiden så är utbudet i affären detsamma. Valmöjlgiheten som vi ges i våra svenska butiker känns rätt snart som en konsumtionslyx utöver det vanliga.
Vi var en kortis till Nice, där Emelies pappa lyckades beställa in en Biff Tartar (råbiff) när vi på grund av stress och dåligt lokalsinne hamnade på ett schyffe till lunchrestaurang. Råbiffen var onekligen rå i ordets rätta bemärkelse och efter nån dag med krånglande mage så var tartar-biffen bara kvar som ett kul minne.
Vi åkte mot slutet av veckan till Cannes. En stad lik de övriga, med gamla fina hus utmed strandpromenaden och en kustremsa och central strandremsa som inbjöd till bad och allmän avkoppling. Kul att som "lantis" få komma till Cannes och se all den lyx och det överflöd som de omåttligt rika turisterna förgyller staden med. Kolla bara in båten här nedan. En bra sommar i Stockholm kan man få se en sån här båt. Här i Cannes var det kanske 50-60 likvärdiga båtar samtidigt. Herregud.!!
Rätt coolt med en båt som är 50-60 meter lång, har tre våningar och besättning på 10 personer. Obs! Missa inte helikoptern på övre akterdäck. Kan ju alltid vara bra om man vill åka iväg och spontanshoppa lite.
Vi var ju så klart även tvugna att bada lite när vi ändå hamnade på stranden
Bjussar på....
något som ligger mig varmt om hjärtat. Nämligen musikkårsmusik. Vet ej om det heter så, men jag har alltid kallat det så. Allt sedan min pappa skötte trumman i Hallstahammars musikkår på 1970 och 80-talet har jag älskat det pampiga och vältajmade i en samspelt musikkår. Här bjuder jag på Arméns musikkår som framför "Under Blågul Fana".
Håll till godo!
http://www.youtube.com/watch?v=PjsP1_MYTfU
Håll till godo!
http://www.youtube.com/watch?v=PjsP1_MYTfU
Vi hade i alla fall tur med vädret....
... ja så skulle man verkligen kunna säga om förra helgens lilla tripp till Fjäderholmarna utanför Stockholm. Vi åkte dit tillsammans med mina och Emelies föräldrar som ett litet firande av mammas 60-årsdag. Fjädreholmarna ligger cirka 20 minuters båtresa från Stockholm och är en söt, pittoresk liten ö, med krogar, kiosker, hantverksbodar och ett litet bad.
Resan dit skedde verkligen i sommarvärmens elfte timme. Efter flera veckor med gassande sol och tropisk värme fick vi inledningsvis även här en underbar dag med sol, värme och trevligt sällskap. Men när fika, lunch och allmän seightseeing var avklarad och bara hemresan återstod tornade molnen upp sig på himlen och åskan mullrade över nejden.
Jag själv hängandes på en bänk, Fjäderholmarna augusti 2008
En toppendag på alla sätt. Om det inte vore för maten. Vi åt (på familjen Axelssons bekostnad) på Fjärderholmarnas krog. En till ytan proper, rätt exklusiv sjökrog med fantastisk utsikt över Stockholms Skärgård. En välartad servitör tog väl hand om oss, och fan vore väl annars. När maträtterna kostade drygt 300:- /person och billigaste flaskan vin gick lös på 670:- så kan man väl nästan få kräva klanderfri service.
Tyvärr så var maten bara god, men inte så mycket mer. Tråkigt då menyns utformning och maträtternas prislappar lovade mer än vad köket kunde leva upp till. Ett varningens finger till er som skall till Fjäderholmarna. Är ni INTE ekonomiskt oberoende eller skall imponera på en nyfunnen flört, gå till den enklare gatuköksliknande serveringen lite längre bort. Den kulinariska upplevelsen blir nog minst lika god, om man bara kan tänka sig leva med en något sämre utsikt.
Fjäderhomarnas Krog. Bra läge, sämre mat, hemska priser
Hur som helst var det ändå mycket trevligt och jag skulle gärna återvända nån sommardag, med badkläder, picnic-korg och en medhavd flaska vin. Stockholms skärgård är fantastisk och Fjäderholmarnas närhet till city gör den väl värd ett spontanbesök.
Nu väntar några få timmars packande innan vi åker till Arlanda för en veckas sol och bad på den franska rivieran. Mysigt värre! Avslutar med en bild på mina härliga föräldrar, Mona och Dan. Kärleksfulla, snälla, lagom fumliga men ändå helt underbara. Pappa hade precis raderat minneskortet i deras kamera + gjort slut på batteriet så jag fick föreviga dom som bevis på att de faktiskt varit med på resan *L*.
Resan dit skedde verkligen i sommarvärmens elfte timme. Efter flera veckor med gassande sol och tropisk värme fick vi inledningsvis även här en underbar dag med sol, värme och trevligt sällskap. Men när fika, lunch och allmän seightseeing var avklarad och bara hemresan återstod tornade molnen upp sig på himlen och åskan mullrade över nejden.
Jag själv hängandes på en bänk, Fjäderholmarna augusti 2008
En toppendag på alla sätt. Om det inte vore för maten. Vi åt (på familjen Axelssons bekostnad) på Fjärderholmarnas krog. En till ytan proper, rätt exklusiv sjökrog med fantastisk utsikt över Stockholms Skärgård. En välartad servitör tog väl hand om oss, och fan vore väl annars. När maträtterna kostade drygt 300:- /person och billigaste flaskan vin gick lös på 670:- så kan man väl nästan få kräva klanderfri service.
Tyvärr så var maten bara god, men inte så mycket mer. Tråkigt då menyns utformning och maträtternas prislappar lovade mer än vad köket kunde leva upp till. Ett varningens finger till er som skall till Fjäderholmarna. Är ni INTE ekonomiskt oberoende eller skall imponera på en nyfunnen flört, gå till den enklare gatuköksliknande serveringen lite längre bort. Den kulinariska upplevelsen blir nog minst lika god, om man bara kan tänka sig leva med en något sämre utsikt.
Fjäderhomarnas Krog. Bra läge, sämre mat, hemska priser
Hur som helst var det ändå mycket trevligt och jag skulle gärna återvända nån sommardag, med badkläder, picnic-korg och en medhavd flaska vin. Stockholms skärgård är fantastisk och Fjäderholmarnas närhet till city gör den väl värd ett spontanbesök.
Nu väntar några få timmars packande innan vi åker till Arlanda för en veckas sol och bad på den franska rivieran. Mysigt värre! Avslutar med en bild på mina härliga föräldrar, Mona och Dan. Kärleksfulla, snälla, lagom fumliga men ändå helt underbara. Pappa hade precis raderat minneskortet i deras kamera + gjort slut på batteriet så jag fick föreviga dom som bevis på att de faktiskt varit med på resan *L*.
