Tragik och förbannade elände
Varför kan man aldrig hålla käften??????
Här satt jag på julaftonen och nästan beklagade mig i mitt inlägg över att alla höll sig friska och att vi var olycksfria i länet. Vad händer? Jo natten mot annandagen så får vi efter flera timmar av tysta telefoner och tristess klockan 03.04 samtal om en fullt utvecklad villabrand i Köping. 03.05 drar vi larmet och både Köping och Arboga åker med full räddningsstyrka. Vi skickar även två ambulanser och polisen åker med flera patruller.
Första tanken är spännande, äntligen lite action. Men den tanken förbyts ganska snart i förtvivlan och dålig magkänsla. Det står snart klart via grannar och anhöriga att familjen som bor i huset faktiskt ÄR hemma och inte har en chans att komma ut. Huset är övertänt när brandkåren kommer fram och deras jobb blir främst att förhindra spridning till husen intill.
Rökdykarna på plats kan med tårade ögon bara konstatera att en hel familj omkommit i lågorna. Fy fan!!!! Även fast man bara tar del av dramatiken via telefon i sitt jobb som SOS-operatör så känns det naturligtvis inte kul. Att vi i vår familj bor i ett exakt likadant hus och har en familj som består av lika många medlemmar som dom drabbade gör att man på något vis placerar in sig själv i denna hemska tragedi. Det kunde vara vi.
När jag åkte hem från jobbet imorse rann tårarna nerför kinderna när jag tänkte på alla de anhöriga som via polisens tunga besked under dagen får både julhelg och förmodligen resten av livet förstört av upplevelserna från denna julhelg -07. Snälla ni! Skaffa brandvarnare. Placera dom rätt, kolla batterierna, köp hem brandsläckare.
Idag känns jobbet väldigt tungt, och jag vet att alla vi som på ett eller annat sätt var inblandade i nattens händelse mår dåligt idag. Brandmän, Poliser, Ambulanspersonal, grannar, anhöriga mfl. Hoppas bara att det dröjer länge tills vi drabbas av något liknande igen.
Här satt jag på julaftonen och nästan beklagade mig i mitt inlägg över att alla höll sig friska och att vi var olycksfria i länet. Vad händer? Jo natten mot annandagen så får vi efter flera timmar av tysta telefoner och tristess klockan 03.04 samtal om en fullt utvecklad villabrand i Köping. 03.05 drar vi larmet och både Köping och Arboga åker med full räddningsstyrka. Vi skickar även två ambulanser och polisen åker med flera patruller.
Första tanken är spännande, äntligen lite action. Men den tanken förbyts ganska snart i förtvivlan och dålig magkänsla. Det står snart klart via grannar och anhöriga att familjen som bor i huset faktiskt ÄR hemma och inte har en chans att komma ut. Huset är övertänt när brandkåren kommer fram och deras jobb blir främst att förhindra spridning till husen intill.
Rökdykarna på plats kan med tårade ögon bara konstatera att en hel familj omkommit i lågorna. Fy fan!!!! Även fast man bara tar del av dramatiken via telefon i sitt jobb som SOS-operatör så känns det naturligtvis inte kul. Att vi i vår familj bor i ett exakt likadant hus och har en familj som består av lika många medlemmar som dom drabbade gör att man på något vis placerar in sig själv i denna hemska tragedi. Det kunde vara vi.
När jag åkte hem från jobbet imorse rann tårarna nerför kinderna när jag tänkte på alla de anhöriga som via polisens tunga besked under dagen får både julhelg och förmodligen resten av livet förstört av upplevelserna från denna julhelg -07. Snälla ni! Skaffa brandvarnare. Placera dom rätt, kolla batterierna, köp hem brandsläckare.
Idag känns jobbet väldigt tungt, och jag vet att alla vi som på ett eller annat sätt var inblandade i nattens händelse mår dåligt idag. Brandmän, Poliser, Ambulanspersonal, grannar, anhöriga mfl. Hoppas bara att det dröjer länge tills vi drabbas av något liknande igen.
Kommentarer
Trackback
