Vaknade med ett ryck..
Juldagens morgon. Efter en kväll på jobbet var jag minst sagt trött och seg när jag kom hem vid 23-tiden igår. Slog ihjäl en timme framför tv:n/datorn innan jag lade mig för att sova.
Vaknade sen av en duns imorse. Det var en ficklampa som vickat omkull och ramlat ned från ett bord. Ingen jättesmäll, men tillräckligt för att jag skulle vakna med ett ryck. När jag väl gnuggat tröttheten ur ögonen konstaterade jag att jag fortfarande kände mig toktrött och hängig. Det kändes precis som de gånger man kommit i säng sent efter en krogkväll för att sen vakna tidigt. Ni vet, dagar där kroppen skriker; -FAN, somna om, jag går sönder!.
Men idag skrek inte kroppen alls utan när jag väl rullat över så jag kunde spana in klockradion blev jag istället glad. Klockan stod på 11.10. Det var precis vad jag behövde. Rejäl mängd med sovtimmar. Kruxet var ju bara det att jag mådde pyton. Kände mig febrig, frös, förkyld, ja ni vet när man är på väg att bli sjuk. Nåja, bestämde mig för att vila mig i form, så jag småslöade i sängen till klockan var 13.30 innan jag föröskte masa mig iväg till affären för lite matinköp.
Då jag efter insikten att jag förmodligen var på väg att bli sjuk, fått en rejäl dos tycka-synd-om-mig-känsla så bestämde jag mig för skräpmat. En kebbe-rulle, en pizza, vad som helst. Men att ge sig ut på en mindre ort, en juldag efter klockan 14 för att hitta lite skräpmat visade sig var svårare än jag trodde. Stängt, stängt, stängt och stängt. Så efter två ärevarv på byn och med en bensinräkning motsvarande 2-3 normalstora kebabtallrikar så fick jag svänga förbi Willys och köpa en fryst Billy-pizza.
Ridå! Efter en julhelg helt utan julmat så försöker man i desperation hitta sig lite svulstig skräpmat, och var slutar det? Jo på Willys med en fryst Billy-Pizza i handen. Väl hemma och nyäten så ringde faster Anita och bjöd in mig på julmat klockan 17. Jag fick avböja. Dels hade jag ju nyss stoppat i mig en kulinarisk Billy-måltid. och dessutom så dansade bacillerna hula-hula i min stackars kropp.
Sitter nu här igen efter att ha sovit mellan 15-18.30, känner mig betydligt piggare, så nu åker jag till Anita & Åke i alal fall för lite julkäk innan jobbet. Med både Billy-pizza och lite prinskorv i magen så bör jag klara kommande jobbnatt galant.
Vaknade sen av en duns imorse. Det var en ficklampa som vickat omkull och ramlat ned från ett bord. Ingen jättesmäll, men tillräckligt för att jag skulle vakna med ett ryck. När jag väl gnuggat tröttheten ur ögonen konstaterade jag att jag fortfarande kände mig toktrött och hängig. Det kändes precis som de gånger man kommit i säng sent efter en krogkväll för att sen vakna tidigt. Ni vet, dagar där kroppen skriker; -FAN, somna om, jag går sönder!.
Men idag skrek inte kroppen alls utan när jag väl rullat över så jag kunde spana in klockradion blev jag istället glad. Klockan stod på 11.10. Det var precis vad jag behövde. Rejäl mängd med sovtimmar. Kruxet var ju bara det att jag mådde pyton. Kände mig febrig, frös, förkyld, ja ni vet när man är på väg att bli sjuk. Nåja, bestämde mig för att vila mig i form, så jag småslöade i sängen till klockan var 13.30 innan jag föröskte masa mig iväg till affären för lite matinköp.
Då jag efter insikten att jag förmodligen var på väg att bli sjuk, fått en rejäl dos tycka-synd-om-mig-känsla så bestämde jag mig för skräpmat. En kebbe-rulle, en pizza, vad som helst. Men att ge sig ut på en mindre ort, en juldag efter klockan 14 för att hitta lite skräpmat visade sig var svårare än jag trodde. Stängt, stängt, stängt och stängt. Så efter två ärevarv på byn och med en bensinräkning motsvarande 2-3 normalstora kebabtallrikar så fick jag svänga förbi Willys och köpa en fryst Billy-pizza.
Ridå! Efter en julhelg helt utan julmat så försöker man i desperation hitta sig lite svulstig skräpmat, och var slutar det? Jo på Willys med en fryst Billy-Pizza i handen. Väl hemma och nyäten så ringde faster Anita och bjöd in mig på julmat klockan 17. Jag fick avböja. Dels hade jag ju nyss stoppat i mig en kulinarisk Billy-måltid. och dessutom så dansade bacillerna hula-hula i min stackars kropp.
Sitter nu här igen efter att ha sovit mellan 15-18.30, känner mig betydligt piggare, så nu åker jag till Anita & Åke i alal fall för lite julkäk innan jobbet. Med både Billy-pizza och lite prinskorv i magen så bör jag klara kommande jobbnatt galant.
Kommentarer
Trackback
