Dråpliga händelser drabbar oss alla....
Det är många av mina vänner som av någon outgrundlig anledning alltid råkar ut för mer eller mindre dråpliga händelser. Själv tycker jag att jag sköter mig rätt bra och sällan råkar ut för något värt att berätta om. Men så kom jag att tänka på en händelse...
Under våren 2000 bodde jag i ett gettoliknande hyreskomplex i utkanten av Västerås. Mitt liv på den tiden bestod mest av att jobba, äta sova och festa. I fastigheten där jag bodde fanns en större tvättstuga som jag delade med ett hundratal andra hyresgäster.
Det här var en fredag förmiddag och jag var i full färd med att snart åka till Stockholm för en helg fylld av fest och annat skoj tillsammans med en av mina närmaste kompisar. För att ha partygarderoben i finaste form bokade jag spontant en tvätttid som jag utnyttjade till fullo samma dag. När klockan passerat 15 raffsade jag ihop tvätten som suttit på tork i tvättstugan innan jag halvspringande begav mig mot den buss som skulle ta mig till tåget.
Nämnas bör att på den här tiden var en liten hobby jag hade, att lite i smyg spana in en makalöst vacker negress som huserade i granntrappen. Välformad, cirka 35 år gammal och en riktig "vurping". En tjej som ALLA män i grannskapet suktade efter.
Nåja, i alla fall åkte jag till Stockholm där jag fick en fantastiskt rolig partyhelg. När helgen var över åkte jag kommande måndag tåget hemåt igen. Min hemkomst sammanföll tidsmässigt med den busstur då majoriteten av mina grannar kom hem från jobbet. Bussen var såldes välfylld när vi stannade till vid Liegatans hållplats. Trötta och lagom uttråkade släpade vi fötterna efter oss i riktning mot hyreskomplexets åtta våningar som tornade upp sig framför oss.
När vi (ett 30-tal personer) sakta genar över parkeringen hörs ett svagt;
-Hallå killen..... killen...killen.....hallå !!
Detta upprepas några gånger utan att någon av oss som är på väg mot fastigheten reagerar nämnvärt. Vi tänkte nog alla att: Det gäller inte mig, hon/han ropar på nån annan. Men då ropen tilltar och den tidigare svaga rösten nu blir allt starkare i sina försök att nå uppmärksamhet så börjar vi alla sakta snegla uppåt utmed husets fasad..
-Hallå! Killen ... killen..... hallå.......killen !!
Vi är nu ett 20-tal personer som står utanför detta komplex och sakta reser blicken upp mot 5:e våningen där ropen kommer ifrån. Å vad får vi se? Jo, där står negressen, denna super-puma......
......med MINA kalsonger viftandes i handen och ropar;
-Hallå killen, killen...du glömde killen...du glömde..!
Varvid hon i nästa ögonblick försiktigt släpper mina kallingar som då sakta sakta svävar likt en flygande matta genom luften innan dom fångas upp av mig.
Jag stoppar försiktigt ner dom i jackfickan innan jag raskt försvinner in i trappuppgången under lystna och avundsjuka blickar från de 10-15 män som nyss beskådat denna händelse. Vad dom trodde och hur kalsongerna hamnat hos negressen var det fler än jag som funderade över den kvällen...
PS. Jag hade glömt dem kvar i torktumlaren föregående fredag och snäll-negressen hade ömt vårdat dom i väntan på att jag skulle dyka upp igen. DS.
Under våren 2000 bodde jag i ett gettoliknande hyreskomplex i utkanten av Västerås. Mitt liv på den tiden bestod mest av att jobba, äta sova och festa. I fastigheten där jag bodde fanns en större tvättstuga som jag delade med ett hundratal andra hyresgäster.
Det här var en fredag förmiddag och jag var i full färd med att snart åka till Stockholm för en helg fylld av fest och annat skoj tillsammans med en av mina närmaste kompisar. För att ha partygarderoben i finaste form bokade jag spontant en tvätttid som jag utnyttjade till fullo samma dag. När klockan passerat 15 raffsade jag ihop tvätten som suttit på tork i tvättstugan innan jag halvspringande begav mig mot den buss som skulle ta mig till tåget.
Nämnas bör att på den här tiden var en liten hobby jag hade, att lite i smyg spana in en makalöst vacker negress som huserade i granntrappen. Välformad, cirka 35 år gammal och en riktig "vurping". En tjej som ALLA män i grannskapet suktade efter.
Nåja, i alla fall åkte jag till Stockholm där jag fick en fantastiskt rolig partyhelg. När helgen var över åkte jag kommande måndag tåget hemåt igen. Min hemkomst sammanföll tidsmässigt med den busstur då majoriteten av mina grannar kom hem från jobbet. Bussen var såldes välfylld när vi stannade till vid Liegatans hållplats. Trötta och lagom uttråkade släpade vi fötterna efter oss i riktning mot hyreskomplexets åtta våningar som tornade upp sig framför oss.
När vi (ett 30-tal personer) sakta genar över parkeringen hörs ett svagt;
-Hallå killen..... killen...killen.....hallå !!
Detta upprepas några gånger utan att någon av oss som är på väg mot fastigheten reagerar nämnvärt. Vi tänkte nog alla att: Det gäller inte mig, hon/han ropar på nån annan. Men då ropen tilltar och den tidigare svaga rösten nu blir allt starkare i sina försök att nå uppmärksamhet så börjar vi alla sakta snegla uppåt utmed husets fasad..
-Hallå! Killen ... killen..... hallå.......killen !!
Vi är nu ett 20-tal personer som står utanför detta komplex och sakta reser blicken upp mot 5:e våningen där ropen kommer ifrån. Å vad får vi se? Jo, där står negressen, denna super-puma......
......med MINA kalsonger viftandes i handen och ropar;
-Hallå killen, killen...du glömde killen...du glömde..!
Varvid hon i nästa ögonblick försiktigt släpper mina kallingar som då sakta sakta svävar likt en flygande matta genom luften innan dom fångas upp av mig.
Jag stoppar försiktigt ner dom i jackfickan innan jag raskt försvinner in i trappuppgången under lystna och avundsjuka blickar från de 10-15 män som nyss beskådat denna händelse. Vad dom trodde och hur kalsongerna hamnat hos negressen var det fler än jag som funderade över den kvällen...
PS. Jag hade glömt dem kvar i torktumlaren föregående fredag och snäll-negressen hade ömt vårdat dom i väntan på att jag skulle dyka upp igen. DS.
Kommentarer
Trackback
