Glössa

Jag har under det senaste året slagits av mycket i vår omgivning som egentligen motverkar såväl sitt syfte som sina möjligheter att bidra till ett trevligare, mer förstående men också mer ekonomiskt samhälle. Det kan vara allt ifrån beslut på regeringsnivå, som kommunala beslut till hur vi uppträder mot medmänniskor i vår närmaste vardag. Det är rätt ofta den senaste tiden som jag har slagits av det faktum att vi alla börjar fatta beslut, helt utanför det som förr var känt som sunt förnuft.

Istället för att se de mänskliga, ekonomiska och framför allt vänskapliga fördelarna innan vi fattar ett yrkesmässigt eller privat beslut så är det en sak allena som får råda över hur vi styr våra handlingar. Nämligen rädslan för att göra fel och på så sätt bli den syndabock vårt samhälle allt oftare strävar efter att finna. Gör så lite som möjligt och låt det strida mot all form av sunt förnuft och du har automatiskt ryggen fri och riskerar aldrig att åka dit. Så går snacket och såna är vibbarna både på arbetsplatser och privat och det är något som stör mig. För den som aldrig gör något eller som alltid räds att fatta obekväma beslut kommer aldrig uppnå något. Det är självklart att den som hela tiden håller mittenfilen och aldrig sticker ut, heller aldrig riskerar att bli "syndabocken". Sällan eller aldrig är det ett beteende som gynnar vare sig affärer eller privata relationer.

På mitt jobb tycker jag till exempel att det primära inte längre är att använda sunt förnuft och på bästa sätt samverka mellan våra olika samarbetspartners. Istället hittar man på nya arbetsrutiner som i möjligaste mån ska bidra till att vi gör ett "rätt okej" jobb där i mittenfilen utan risk för att åka dit eller stöta oss med kunder eller samarbetspartners. Detta stör mig också. För är det särskilt stimulerande för såväl ekonomi som samarbetspartner att vi hamnar i något slags vacum där ekonomiska samordningsvinster och ömsesidig förståelse och respekt får stå tillbaka för brist på sunt förnuft och en överdriven rädsla för att vara den som eventuellt gör "fel".

Jag är på intet sätt den som medvetet skiter i överenskomna regler och beslut. Men jag kan ärligt talat bli mer än lovligt irriterad på att den ena handen inte vet vad den andra gör, och framför allt inte varför den gör som den gör när samtliga inblandade kan se de negativa inverkningar det har på såväl ekonomi som gemenskap, glädje och respekt för varandra. Vi har tyvärr hamnat i ett sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-samhälle. Ett samhälle där många gör allt för att framställa andra som sämre medmänniskor alternativt arbetskollegor för att själva vinna på det, allt i en tid då mobbingsamhället och jakten på syndabockar är det som regerar.

Det verkliga beviset på vilket samhälle som eftersträvas fick jag i förra veckan. Efter ett gott bemötande och snabb handläggning av en teknisk fundering jag haft till mitt lokala kabel-tv bolag så valde att skicka in en kortare insändare till vår lokaltidning VLT. Där lyfte jag med några få rader fram det fina bemötande jag som kund fått i min kontakt med Sura Vision och dess kundservice. Jag skriver det igen, och med stora bokstäver. SURAVISION AB (äras de som äras bör). Döm om min förvåning när mitt mail kom i retur nästan omgående med orden;

"Insändare av karaktären "tack" eller "dagens ros", publiceras inte på insändarsidan. Dessa positiva insändare publiceras på i tidningen avsedd plats och då enligt gällande prislista"

Hajar ni!? Det är alltså gratis och fritt fram att skicka in och få publicerat insändare som hänger ut, klagar och gnäller på såväl namngivna privatpersoner som företag. Däremot, om du vill sprida lite positiva signaler och lyfta fram någon eller något som bidragit till att göra just din dag lite gladare och lättare, ja då kostar det pengar, mycket pengar! Jag inser i och för sig att tidningens insändarsidor skulle vara fullproppad med tack, dagens ros och andra positiva ordalag. Men än sen då? Vad gör det?

Varför ska 2000-talets insändarsidor domineras av sura miner och gnäll, trots att vi fortfarande bor i ett av världens rikaste länder med ett sunt perspektiv rätt lite att gnälla på. Låt VLT:s insändarsida bli den första som istället för orelevant gnäll domineras av glada och snälla insändare, och låt då detta bli ett första steg på vägen mot ett samhälle där vi uppskattar varandra för det vi gör, och hur vi är och inte för det vi inte vågar göra.